Jobbigt

Oj då.
Intervju igår, ny intervju på tisdag den 30 oktober o så ett till på hemorten som jag blev lite headhuntad för nu. O där har jag lite magont, för de är inte alls de jag pluggat, de är nåt HEEELT annat, det har med en massa annat att göra och så bara poooff pang spännande. Men jaha?
Nu får vi ju se, jag ska inte ha magont innan jag vet hur det ser ut, jag kanske inte får nåt av jobben eller så får jag alla.
Det jobb som verkar roligast är längst bort, pendla pendla pendla.
Det jobb som är mitt emellan är roligt men de finns nackdelar. Hmmm och en del pendling.
Det jobb som är närmast har inget med min utbildning eller inriktning att göra men de är ok betalt och jag är ju som sagt på hemmaplan.

Ojoj. Mycket tänk och fix och fnul.
Jag håller andan i ngra dagar här och ser vad som sker.
Har ju fortfarande inte fått ja eller nej från praktiken även om deras situation idag inte ser så ljus ut då alla de andra arbetena är bättre på olika plan.

Ja, det är behaglig obehaglig stämmning i magen.

Luggad

Ja så rök då barret. I alla fall i framkant. Efter en facebookomröstning fick massan tala and here it is. Det fick liksom bli såhär. Hur i hela friden fick jag denna idé dagen innan en arbetsintervju? Jaja, tur att resultatet blev ok i alla fall.

Glasklart

Att en by kan bli så påverkad av en liten liten människas jävla dumheter. Jag har bestämt mig för att stay clear o min karl bör för husfriden oxå göra det. Tack o lov känns han med på min plan. Men det finns fler som påverkas o fler som blir arga o ledsna. Det känns faktiskt inte ok. Det gör mig sorgsen och suckig. Man kan inte lita på fölk, det blir mer o mer klart.

Just varit på fotbollsavslutning med min Kaka medan M är borta på Mountenbiketävling. Jag som mest ville sanera vårt stökiga hem kände mig inte helt taggad att sitta med massa folk som inte heller var taggade och lyssna på fotbollssnack. Meeeeen as it seemed, de var rätt ok. Theo rusade hem med grannen och lekte medan jag fick gå hem och städa. Nu har jag mig en paus dock. Fick dessutom till en dejt med en av mina favoriter i byn vilket kändes skönt då vi inte sets på länge.
Jag har en känsla av att inte räcka till egentligen. Känner att jag inte har tid för mina vänner på samma sätt som jag skulle vilja. Ofta jag måste tacka nej eller säga "vi får ta det en annan dag". Jag gillar det inte samtidigt som det kanske är så att livet måste vara så ibland.
Just nu, nästa vecka, då har jag så mycket prestationer att lyckas med att jag känner en viss oro att inte räcka till. Men å andra sidan är det det som ger tagg. Skall dema i E tuna all by myself inför 2000 pers (dom kommer o går inte alla samtidigt. Känns ju lite oro av det men samtidigt himlans roligt. Inget jag någonsin skulle kunnat tacka nej till och jag är fantastiskt stolt och glad över att mitt praktikföretag faktiskt vågar fråga mig om sådant här. Vågar anförtro en så här stor kund till mig utan att blinka? Jag är stolt över det. Jag är glad att jag givit ett sådant intryck. Samtidigt måste jag tagga upp för arbetsintervjun dagen innan och är glad att den är först och demon sist för trots att demon är längre så är den inte lika viktig för mig personligen. Unless...jag skall faktiskt ha ett möte med min handledare på måndag och jag tänker fråga rätt ut hur stor chansen till anställning är hos dom. För nu börjar det närma sig och det är dags för dom att bestämma sig för hur ovärdelig jag är. Kanske att jag inte är det, kanske att jag faktiskt är någon dom klarar sig bra utan och då ska dom ju inte ha någon ånger men jag tror dom gärna ser att jag finns kvar och då får man nog snart börja hosta upp ett erbjudande annars måste jag för min magkänslas skull och säkerhet lämna dom och gå till första bästa som erbjuder något. Vem det nu kan vara.
Sånt tär. Att inte veta. Jag är en kontrollfreak.
Men nu är det dags att återvända till tvätt och dammsugning och tvätt. Vänta in min älskade Beccis och kanske att jag orkar umgås ngra minuter med min karl tillome. Så ikväll, ingen prestationsångest, bara tokmys!

Å så livet igen

Idag var en riktigt tung dag. En dag jag ogillar, en dag av lätt ångest för hur saker ska bli. En promenad lättade på saker o ting. Fick mig att se hur läget var. Lät mig gnälla o älta. Jag har en del vänner. En del som får plats i hjärtat. De e dom som får reda på hur jag är, vem jag är. De e dom som klappar på mig o tycker om mig ändå. Hur fantastiskt lyckligt lottad jag är som ändå har de så. 

FUCK YOU CANCER!

Köp köp köp! Jag säger FUCK CANCER!!
Alla cancertyper ska dö. Jag gör vad jag kan för att utrota den jävla sjukdomen efter att den tog min mamma på sitt vidriga sätt. En av mina vackra grannar. En sån där man önskar att man var. Hon är så snäll och tänker på alla runtomkring. Hon har i flera år haft cancer, en cancer som högst troligt kommer knipa henne tillslut. Det är obotligt. Henne vill jag kämpa för, henne o alla ni andra där ute som behöver det. Fuck cancer!!! Av hela mitt hjärta FUCK CANCER!!!

Kristalligt

Var på Bauhaus igår o kolla praktiska saker, hitta dessa, mindre praktiska men likväl fantastiska. Hade jag galet mycke pengar hade jag slösat ngra surt förvärvade på såna här i varje rum. Så är det bara.