De känns ändå ibland som hopplöst.
Inte så att de är omöjligt att lösa, men de e omöjligt att känna någon positivitet inför det.
Visst kan jag vara neggo ibland. Det finns tillfällen när jag bara vill snacka skit om allt omkring mig för att få lufta de jag tycker. Gör jag inte det spontankräks jag på hela världen i stället och de måste ju vara bättre med lite ett uns mer negativt snack.
Just nu känns det som om jag löser något och tre minuter senare kommer en annan situation upp som måste lösas. Som att det aldrig finns en stund för vila. Som att jag hela tiden är minst 2 timmar back på sömn.
Ja de kan låta som att jag är en jävla gnällkärring. O de kanske jag är. Men som sagt, låt då mig gnälla eller du o din hund blir nedkräkta...what would you like the best?
Suckaduck.
Just nu är de runt 4000 kvar till lättnad.
Just nu är det ca 100 000 kvar till "we made it"
Just nu är det en dusch kvar tills jag får lägga mig i sängen.
Just nu är det bara lite "jag förstår" kvar tills allt detta inte spelar ngn roll.
Inget är för lätt. Kanske är det bra med motstånd så man vet när man har de riktigt bra.
Näh nu ska jag sova bort allt de som känns fucked up. Så kanske jag vaknar upp o allt känns "fixat".
