27 maj 2013

Lätt att säga

Morgonen började med elavbrott. Lite knepigt blir det ju men jag inser hur stor kärlek jag har till tekniken då jag bara ladda hem en app o tjong så det o jag hade koll på vad som skedde i den mån vattenfall hade koll på det. Inget fel hos mig, det var vad jag ville veta. Gick ut på fb som jag gör o ser ungefär vilka grannar som oxå hade strömlöst o hur det påverkade dom. Gnäll gnäll gnäll. Vilket jag förstår till viss del. I do. Men känslan av att se min lilla kaka mysa i soffan o inte klaga på att TVn var avstängd. Känslan av att sambo knappt fick varmt vatten i duschen o inte klaga. Känslan av att jag vet att jag måste städa pga inspektion imorgon o ändå inte klaga för elen kommer väl snart. En timme senare o elen var på, jag tänker....jisses vilket jobb att klaga, sura, skrika om kompensation istället för att relaxa extra länge i soffan.
Vi borde alla lära oss att relaxa istället, men ok, det är lätt att säga när det inte är panikstressigt kanske. Nästa gång jag får stresspanik ska jag försöka sätta mig extra länge i soffan istället för helt ärligt, vad är det värsta som kan ske? Det är rätt sällan man inte hinner ändå?!
Hälsningar/hon som svettas ymnigt när det är 20 min kvar o hon är klar, aka strezzilla! BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

24 maj 2013

Pojkscouternas ledare är endast hetero!

Tjena Tjena.
Dagens fundering, för det finns en. Varför är det så jäkla annorlunda att vara gay fortfarande? Vi spelar med att nahhh, det är inte så konstigt, men på många plan är det fortfarande något annorlunda.  Vad är det som är så spännande, förbjudet med detta 2013? Vad är det som gör att gayvärlden ses som något utanför normen? Även i gayvärlden får jag en känsla av att det ska vara utanför normen att vara gay. Vad är det som gör att folk berättar "jo men jag är gay" på den andra meningen efter "hej, jag heter..."
I dont get it. Det är som att man efter garderobsöppningen måste skrika ut och stå för sin sexuella läggning. "IM GAY AND IM PROUD" Va? "IM NOT AND I DONT CARE!"
Jag har en mycket nära vän som är gay. Hon bor med en tjej, har gjort ett bra tag och attraheras av kvinnor. Det finns inget hos henne som gör det hela synligt, såklart. För vissa kommer detta som en nyhet, för vissa inte. Det syns sällan om man är gay ifall inte någon verkligen vill visa att man är gay. Vilket är bland det störigaste jag vet, när folk måste hävda sin "utanför normen-skap". Det tillhör 14 åringar och osäkerheten. Alla gaymän är inte bäst på att inreda och sy, promise. Denna vän är i alla fall ingen skrikare. Visst jag fick reda på att hon var gay rätt snart men det handlade om att vi pratade om familjer, hon visade bild på sin sambo, jag på min...son tror jag...stackars sambo, brädad av vår son. Jaja. Hon brukar dock berätta på arbetsintervjuer osv att hon är gay när det här med familj kommer upp, jag förstår henne, men samtidigt finner jag det märkligt.

Men det här med att erkänna sin sexuella läggning för folk. Är inte det konstigt? Och varför känns det som att det "ska göras"? Jag har nyss varit på arbetsintervjuer, där kom frågan om barn upp på tredje intervjun, "du har barn? Du vet att arbetstiderna är oregelbundna?" Jag förstår frågan, jag svarar. Men ingen frågade mig om jag bodde med en man eller kvinna. Det var nog underförstått så att jag bodde med en man eftersom jag har barn. Det stämmer ju, jag har valt att bo med en man. För det är honom jag är kär i, det är hans personlighet som attraherar mig och han som individ. Skulle jag valt att bo med en kvinna hade jag nog inte mörkat men jag hade agerat likadant, kallat henne för sambo.
Men jag tänker såhär, om det nu är så att homosexuella människor känner att dom måste erkänna sin läggning på arbetsintervjuer, på middagar osv. och att det är lite, förväntat av dom, är det då så att jag missat nåt, att även vi med heterostämpel borde göra det? Och hur går det i så fall till?
"Hej, trevligt att träffas. Jag har valt att bo med en man, vi har barn ihop och så och ja, det är män jag attraheras av. Ehhuuum men, ja, så du bör se mig som ett hot eftersom jag är intresserad av män så jag kan bli intresserad av din man.!" Gäller detta då också för gaymän...för jag tänker att det är en populär "myt" eller vad de nu är, att män blir nervösa inför gaymän (kvinnosidan är säkert inte mycket bättre. I dagens genussamhälla vill jag tillägga detta). Borde de då vara så att en annan gayman som tagit med sin sambo bör hålla extra hårt i sin man eftersom jag då attraheras av män och i så fall kan stjäla honom mot hans vilja då antar jag? Eller? Kan de då också vara så att människor vill veta detta med homosexualitet för att vi fortfarande är rädda för det? Att vi är rädda för en smitta? Att bli smittade och utan att vi vill så blir vi homosexuella efter att ha träffat en homosexuell? Näää? Inte va? så dåligt upplysta är vi väl inte?
Räknar vi med att alla gays på ett eller annat sätt är galet promiskuösa (svårt ord att stava till)? Att dom vill ligga med alla dom ser och träffar? att det är det enda man tänker på? Neeeej, så är det väl ändå inte?
Som sagt, jag har en nära vän, vi pratar i telefon varje dag, flera gånger ibland, vi pratar mycket, vi pratar relationer, sambos, levnadsförhållanden allt det jag pratar med mina andra tjejkompisar om. Hon är lite mindre än 10 år yngre än mig (vilket känns som mer uppseendeväckande i så fall) och gay, aldrig, ALDRIG har jag trott att hon vill ha mig för nåt annat än vänskap. Känner mig aldrig osäker, tror aldrig att hon kommer hoppa på mig nästa gång vi ses för att grovhångla. Vi är vänner, jag är nog inte ens hennes typ, men om jag skulle vara det så skulle jag ändå inte vara rädd för det, för om en gaytjej skulle bli kär i mig, så får hon väl bli det. Go ahead, jag gillar att bli beundrad, its good for me.

Så slutfrågan till världen får bli. Vad spelar det för roll? Är inte hela det här tänket galet förlegat nu?

Anledning till fundering: Hörde att scouterna i Amerika I belive tillät homosexuella män att vara ledare nu...2013. Dock ej för pojkscouterna...vilket jag antar är för att alla amerikanska homosexuella män också är pedofiler...eller?Så, med andra ord. Det finns galna fördommar kvar i världen. 2013 tror vi fortfarande att homosexualitet är märkligt, onormalt och något man måste hävda och stå för högt och tydligt om man är öppet gay. Är inte hela världen bara ett enda stort U land ibland?

Nästa inlägg blir säkert om rasism och alla dessa jäkla hobbypolitiker som skriker "ut med packet".