Remember

Saker blir bra eller dåliga eller inte alls.
Precis så är mitt liv, bra, dåligt, inte alls.
Ibland längtar man till orosfria dagar, ibland inser man att dom inte finns. Tiden då man satt på ett tåg påväg till en ny destination helt spontant o oplanerat, nytt liv, nya möjligheter är förbi. Personen finns kvar o visst gör jag nya val o nya vägar går jag på men inte helt oplanerat längre. Oron är mer tilltagande. Vad händer om det inte blir som jag tänkt? Vem påverkas?
Ibland lever jag. Tar en spontantripp nånstans o skiter i allt. Man behöver det. Man behöver komma ihåg vem man är när man inte är mamma, sambo, husägare, låntagare, student, arbetare. Just ikväll är hon borta, men ibland då i då kommer hon fram o fyller mig med energi att klara av all denna planering o vardagsoro. Som jag för övrigt också älskar eftersom den innebär att jag har en son, ett hus, en stundande "karriär". Man behöver komma ihåg det tror jag.