Jag tänker, o fnular

Ibland tänker jag att jag borde ju faktiskt skriva en bok. Jag borde skriva en bok om allt som händer. Jag är ju kung på det, att brodera ut historier så det blir intressanta.
"De va en gubbe på bussen som satt o dregla hela vägen in till stan.....blablabla"
Jag menar, de i sig själv har ju inget värde, men när man tar i, när man broderar, de kan bli kul. Men så läste jag Alex Shulmans kommentar i Metro (eller var de city)..."vem vill läsa om allt de där vardagsgegget?"
Ja vem fan vill de? Dreglande män kanske inte hör till vardagsgegget precis men de hör ju inte till intresseflagga status heller. Men tja är man skicklig så. O jag menar...City, Metro, Alex tand Shulle..ska jag låta dem ta mina livsbeslut? Nejnej.
Men jag menar..saker, som idag på tåget, damen med skärmkepa och ljusrosa jacka. När vi kommer till Södertälje hamn, där man kan få stå ett tag o vänta så sitter hon lugnt kvar i södertälje tåget. På andra sidan perongen står sthlms tåget. När de har gått ca 5 minuter så reser hon sig och går ut o sätter sig i sthlmståget. Varför? Jag menar, vad fick henne att ändra sig? Jag tyckte de va märkligt. Fem minuter i lugn o ro o sen reser hon sig o byter tåg. Som om hon plötsligt kom ihåg att hon hade ett ärende på stan. Mycke märkligt.
Sedan hon tanten i vita tighta byxor o thaitrosor. Varför? Varför vet inte tanter att thaitrosor syns genom tighta material, speciellt vita. Varför o varför?
Eller damen som hade halvlånga svarta fluffiga byxor o bruna leggins under. Som om hon inte ville frysa. Jag tycker sånt är så fult. Som fjällräven (finns säkert snyggt sånt med , men jag menar..de e praktiskt), eller regnponcho när man cyklar, eller ännu värre, hjälm. Eller såndär ful solhatt som gör att man ser ut som Beppe Wolgers, eller magväska..hua.
O igår, då såg jag en kamrat, hon har så smala ben. Helt sjukt smala ben. Storkben, långa, smala. Hur kan jag aldrig sett det förut? De va nästan bissart, som om kroppen tillhört ngn annan o så kom långa smala ben o satte sig där bara för skojs skull.
Sånt, sånt borde jag skriva böcker om. Men frågan är, vill jag verkligen hamna i realådan så desperat. Nahh...jag får väl hålla mig till de här, whatever it is, tills jag hittar på nåt nytt.