Dagis är inte kul om man är liten och inser att mamma o pappa skall lämna.
Då vill man att mamma och pappa också skall vara på dagis.
Det är fan inte lätt att vara just mamma och pappa just nu och inse att ens lilla son är olycklig.
Sure, han blir glad efter ett tag igen...
men som han var igår kväll. Såfort jag reste mig från soffan gallskrek han. Han kunde inte ens bada för att jag inte var där i (o de e svårt att få plats två st i en plastbalja).
Mitt hjärta brister.
Önskar att det tar slut snart.
Jag är på första veckan av det och jag känner att det inte går längre. Tålig? Njea.
Min son är det finaste, jag vill inte ha hans tårar i mitt hjärta :(
2 kommentarer:
Älskling! Han blir kramas o buren o omtyckt när ni går. Efter en kort stund är hans tankar på annat håll. Så poff en dag är det inte alls så farligt. Jag har burit o kramats en massa, det blir bra snart, jag lovar!
Tack gull. det vet jag, o på dagis känns det inte så hårt. det är att han är så ledsen hela tiden, osäker. Det blir ju så, de blir så hemma säger alla. Men det är som en annan liten kille, inte som min vanligtvis glada unge.
Men det kommer ändra sig, det är bara tungt att inte kunna göra honom glad, nöjd, lycklig igen.
Prutt.
Skicka en kommentar