19 feb. 2009

Kärlek

Efter att ha läst om Jonna och Marcus barn och att de kommit till världen äntligen
Marcus
Jonna
så kan jag inte annat än att tänka på hur rätt de har.
Den lycka som beskrivs med deras ord över månader, år av längtan som nu blivit sann, det är så fint. Så otroligt fint. Dom är värda
Så tänker jag då självklart på min egen lilla glädjespridare och hoppas att jag aldrig aldrig aldrig kommer ta honom för givet. Han är ju så fin. Han är min absoluta favorit framför allt annat på hela jorden. Det röda håret, minerna, de tokblå ögonen. Skrattet, skrattet är fantastiskt och så orden, han har så rätt, även om det är helt obegripligt, han har ju rätt.
I magen känner man ibland ett stick, eller är det tusen? Tanken på att han ju är min, min helt egna person, en som jag gjort tillsammans med M.
Lyckan är
När han sitter i bilen och ser mig och vinkar glatt.
När han knackar på toalettdörren och säger "mamma kalhd"
När han står vid sängkanten på morgonen med håret som en galen professor och nappen i munnen vilt diskuterandes om vad han borde göra under dagen eller kanske är det en dröm han berättar eller är han egentligen lite sur över någonting?
När han kommer emot mig med plutmun
När han sitter i Ms famn och vill trekramas
och tio miljarders grejer till.
Allt de andra, de där som gör att man tänker "suck" det är ju egentligen skit det samma.
Kakansson in my heart

Inga kommentarer: