Efter första dygnet känner jag mig mycket lugnare i min känsla att jag kanske kan få annat jobb. 3 intervjuer i nästa vecka.(+ att det ringde när jag inte hann svara). Galet. Känns riktigt bra. Sen får vi ju se vad som händer. Spänningen är olidlig.
Kul att semlan fick ett antal intervjuer också. Det känns som det vinnande teamet lyckas igen. Bara inte på samma arbete denna gång. Eller det har vi ju inte sett än :).
Kakan och jag skulle ned och hämta cykeln på stan. Han ville absolut absolut med och eftersom jag inte kunde cykla med vagn sa jag att han fick gå. Nu trodde ju ingen att han skulle orka gå...de gjorde han inte heller, han sprang. Hela vägen ned på stan sprang han, det är en riktigt bra bit för dom små benen. Jag är så imponerad. Mina gener :).
Nu är han nybadad och sitter tillsammans med sin pappa och kelar i soffan.
Allt kanske ordnar upp sig ändå. Precis så som jag vill att de ska.
Puss världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar