Paradiset?

Efter alla tårar igår och tankar trodde jag att de kanske skulle vara över idag.
Men den där sista känslan av att jag har ansvar den dödar mitt mod att bara be folk dra åt helvete.
Jag önskar så att de fanns på kartan att jag kunde göra det men de finns de inte. Vem betalar lån,hus,bil osv?
Samtidigt, vi skulle klara oss. Som M säger, vi klarar oss alltid.

Idag hittade jag en utbildning jag vill gå. När jag kom hem hade M skrivit ut papper om den utbildningen. Hur sjukt är inte det? vi hade inte ens pratat om den. Han är så jävla bra.
Den börjar inte förrän i februari och ett års plugg.....am I smart? och kommer jag ens in lixom?
Men februari. Ska jag orka de här till februari?
Grin och gråt och trasig?
Ingen av oss orkar det, ingen av oss är hårdhudad nog att orka med de ord som förföljer. Fy fan för idioter.
Jag dras till dem som en fluga till en sockerbit.

Jag får göra som kloka storebror säger, jag får söka utbildningen, har jag tur kommer jag in, annars blire nåt annat. Men nej, jag orkar inte vara kvar till februari. Det är för mycket begärt.

Nu ska jag krypa ned i min underbara säng (som nu mer är väldigt varm efter att vi råkade då bastuvärme i huset) och ned till min underbara familj.

Imorgon...another day in...ja inte fan ere paradise. Göre bästa av situationen!

Sov gott.