Men vafan...
såfort man råkar säga lite lite för högt att
"jamen de är för jävligt men jag klarar det, I will live"
då slår reserv jävligheten in och man inser att NEJ!
Nu är de mamma som behöver lite hjälp och jag
får vara den där bra dottern jag alltid vill vara.
Positivt i sig. Negativt då jag inte riktigt vet hur fan jag ska lösa de.
Lilla mamma, lilla jag, lilla värld.
Jag ska bara.....
....sen ska jag lägga mig i ett hörn som en hårig boll och vagga fram och tillbaka.
Tvekar på att de hjälper dock.
Fix fix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar