Snorungar

Jag är inte på något vis okänslig eller alltid sur eller en gnällkärring. Men nu är jag arg.
Vad fan händer?
Här går man. I staden Södertälje. Det regnar, inte lite skall tilläggas. O jag som plattångat mitt hår för en gångs skull väljer att ha min sjal som huckle och vill gärna om de går vara under tak. Jag går från tåget, passerar Grossman o så ser jag ett gäng ungar. Nu är det en stor byggställning uppställd precis vid Elitesse. Så där kan man ju gå i ett försök att slippa bli blöt. Det gör även ungarna...som har paraply skall tilläggas. Dom flyttar sig inte en milimeter. Dom går tre i bredd i hela klungan. Det är trångt. Jag får inte plats, vafan jag måste ju få gå där med, dom kan ju gå bakom varann lite. Hur svårt ska de vara?
Jag har brått så jag har nog en hastighet men jag menar, jag har väl existensberättigande trots att jag inte är 12 år? Jag känner hur någon går in i mig o så hör jag det bekanta "men JÄVLA KÄRRING!"
Klockan 8 på morgonen, jag är blöt trots försök att slippa och ingen jävel flyttar sig trots att dom kan och TROTS att dom har paraply och dom kallar mig JÄVLA KÄRRING!
"Men vad i hela helvete, ni gick ju in i mig"
"Asså hörde ni?"
En liten jävla snorvalp moppsar upp sig.
"Du kärring, du ska fan inte berätta för mig vad jag gör"
"You gotta be kiddin me. Muckar du på allvar med mig, med MIG? Du går in i mig, ni flyttar er inte en milimeter fast jag går här med. Visar noll respekt och sen vill du starta bråk med mig? Du är typ 12 år, skärp dig."
"Tror du inte jag kan slåss för att jag är 12?" Han ser ut som ett litet monster nu, typ svart i ögonen.
"Nej jag är övertygad om att du kan slåss, jag är övertygad om att du slagits ett antal gånger i ditt liv redan. Jag är också övertygad om att jag inte ens tänker lägga ner mer energi på dig. Tror du verkligen att jag tänker slåss mot dig för att du gick in i mig? Lägg ner nu. Jag begär ingen ursäkt men jag begär att man inte kallar mig Kärringjävel när man själv inte flyttar sig trots att utrymmet är begränsat. Visa lite respekt."
"Håll käft." dräpande svar från en 12 åring.
"De kommer aldrig hända, fråga alla som känner mig. Däremot ska jag berätta för din mamma hur du behandlar folk på stan."
"Du vet inte vem min mamma är!"
"Äru sääääker på de? Jag jobbar ihop med halva syrianska och assyriska samhället och tro mig, jag känner en hel del folk i den här stan."
"okej men vad heter hon."
"I know, you know, nu ska jag gå. Lycka till ikväll."
Sen gick jag. Nöjd med att ha skrämt skiten ur den lilla fjanten. Förmodligen vet han att jag inte har en aning om vem hans mamma är, men han är inte helt säker.
Jag må vara elak och ond och allt de där men tänk om de där hade varit en liten gumma som gick där och som dom armbågat ner utan att bry sig? Hänsyn befolkningen av Södertälje...något vi kanske bör lära våra barn. Funkar fan så mycket bättre än att skjuta ner varann.