4 okt. 2010

Bittra tanten

Jag har en roman i mitt huvud, en roman som är bitter och som handlar om att sluta andas ofrivilligt. Men den romanen lär inte komma ut hit till den här bloggen för jag känner att jag gnällt lite för mycket på sista tiden. Sista tiden har visserligen behandlat mig som skit så det är inte helt obefogat att jag präntar ner en roman. Men visst är de väl så att de vore höjden av självömk?
Jag låter bli.
Däremot kan jag påpeka att den enda normala ställning min nacke kan känna sig bekväm i är exakt rakt upp, lite sträckt och rör dig inte en milimeter. Stess will kill this body I tell you.

Men för att gaska upp mig själv så ska jag nu tänka i hela en minut på att jag faktiskt om mindre än 2 veckor åker till wiskeyland för att visitera min älskade Jojo tillsammans med han som är finast.
Hur mycket självömk roman får man skriva om man ska iväg och resa? Ingen...tur.

Inga kommentarer: