19 mars 2011

Vad jag älskar


Så när jag lärt honom hur man sätter på ett skärp o han gjorde den minen han trivdes bäst med för stunden så slog det mig hur stor han är. Från min bebis, min lilla försvarslösa bebis som behövde service och tillsyn 24/7 till snart 4 år som kan nästan allt själv o har skärp.
Jag skall ju vara glad över det, över att han växt upp o blivit en liten människa med mer personlighet än vad dom flesta doseras med.
Ja jag vet. Nu är hon sentimental och skriver om sitt barn igen.
Jag försvarar mig...
Jag lever inte BARA för honom men som jag o en fin vän pratat om, jag tar kanten av bullen. Tills han blir 40, då tar jag hela längden.


Inga kommentarer: