Rensade datorn lite. What did I find? Bilder på liiiiten liiiten Kaka. Bild 1 med mormor tror jag att han är några veckor, han är fortfarande liten men man ser en stor skillnad på ansiktet, han är inte lika smal längre så lite har han biffat på sig även om han är en miniatyr i storlek ändå. Tror tröjan som är för stor på den här bilden är 50. Vad bebisar vanligen har när dom föds i storlek. Helt otroligt hur liten han var. Jag kommer nog aldrig över det.
Bild 2. Midsommarafton. Runt 2 månader. Kan säga att han sov exakt hela dagen. Han låg däri och sov exakt hela dagen. Storebror försökte gullas med honom men han bara sov. Så vi la tillbaka honom i kokongen. Snarkade gjorde han också kommer jag ihåg. Men de var varm och mysigt. Det var nog häromkring vi började kalla honom Farbror. Kransen kring huvvet börjar snart komma och bullkinderna är ett faktum. Farbror Theo.
Jag kan säga att känslan hos mig här fortfarande är "överlev, överlev, överlev."
Jag var ovan, fumlig och orutinerad, men när han var 3 månader började jag ha kontroll på läget. Mycket tack vare M och att han villigt tog precis lika mycket ansvar som jag gjorde, lärde sig saker tillsammans med mig och vi löste alla nya situationer tillsammans.
Men det var konstigt nog som att man fick en present varje dag när man vaknade. Där låg han och bara trivdes med att leva. Helt fantastiskt.
Eftersom han skrek typ 3 gånger de första 3 månaderna o det var nån gång när han var lite mer hungrig så var det liksom bara som en sån där fantastisk förälskelse. Inga problem. Han sov mest, käkade ibland och så kelades han.
Rekommenderar jag det?
Som alltid, absofuckinlutly!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar