Jag har just lämnat av lillkorven hos dagmamman. Vilken underbart glad unge som fick komma tillbaka till sin rutin o sina kompisar. Å vet ni vad. Jag pratade med dm o hon pointerade saker. Att jag fått körkort, att jag tappat i vikt, att jag skall plugga, att jag redan fått nos på en drömpraktikplats. I knock on Wood o vågar knappt säga det. Men det börjar ordna upp sig. Jag har sagt att detta är mitt år o kanske att jag lyckas.
Det kändes bra, fantastiskt bra att se o höra henne oaaa o ahhhha o gång på gång säga grattis o kommentera hur bra jag ser ut (och, även kommentarer om min snygga man).
Larvigt att andras åsikter är så betydande MEN bra att jag tar det till mig. O med hopp om att räkmackan fortsätter glida så är jag nöjd med hur saker artar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar