Efterfest i min lya efter galet lyckad kväll på bykrogen. Dom här tjejorna är så underhållande att man får ont i magmusklerna. Hade riktigt mysigt, roligt o för övrigt, störst eloge till min fina karl som lät oss efterfesta trots att han låg o sov. Stor eloge även till kak som sov med öppen dörr o inte vaknade av den kackelvolymen som var.
Måste erkänna att mitt liv är så ljust just nu. Allt bara funkar. Nya vänner, bra skola, underbart extrajobb.... Dom här åren av ständigt nedåtgående spiral med problem på problem på hormoner på vikt upp o ner, på problem, på ekonomi, på tumörer, på allt jävla skit som kan ske känns hanterbara. Jag börjar sakta men säkert säga saker som "nää ok saker är inte perfekt men det blir vad man gör det till". För ett halvår sen hade jag satt mig i ett hörn o låtit det inte perfekta ta över mig. Visst finns det uns av gnäll o patetiskt tyck synd om kvar, men jag känner mig starkare än på länge, jag känner mig mer o mer som mig själv....som tjejjen M träffade för 5 o ett halvt år sen. Lite vuxnare o klokare bara. Det ska bli sååå kul att lära känna henne igen. Vem vet, jag kanske tillome börjar sjunga igen. Ngn som vill boka?
Sååådärja, dagens "jag prisar livet" är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar