Såg precis ett avsnitt av Kjelles smakresa på 5 an vare va? Han var i Kambodja. Grina som en i dont know. Det handlar nämligen inte bara om mat som trailersarna visar. Idag handlade de om Röda kmererna dom svinen o om räddade fd prostituerade och om deras helvete de levt.
Helt ärligt så skäms jag över mitt gny. Ja ok, mitt liv, mina bekymmer, min storlek på bekymmer (som jag visserligen erkänner är helt hanterbara o jag tappar inget grepp här inte). Mitt liv kan inte ens föreställa sig ett sådant helvete som dessa Kambodjanska själar sett o varit med om. Men ändå, att se dessa sårade människor, dessa trasiga kvinnor som trots att de blivit våldtagna, misshandlade sexslavar fortfarande vågar krama Kjell B. Han är säkert en fin man men kom igen. Jag hade inte velat vara i en mans närhet.
På något vis o jag hoppas det var genuint så vågar de lita på människor igen. Hur man kan, hur man vågar? Hur kan man höra någon säga "du är vacker, du har ett vackert leende" o sen krama denna relativt främmande man. Söka tröst hos honom efter att man tidigare blivit såld för sex? Jag finner det makalöst och helt fantastiskt. Har misstron inte nått till Kambodja? jag vet inte. Jag vet bara att det var otroligt att se och jag fick upp ögonen för det här med att misstro kanske inte hjälper speciellt långt ändå. För skitstövlar kommer ändå klampa på varese jag misstror eller inte. Risken att jag förlorar någon viktig är dock överhängande. O vad är livet om inte en jakt på lycka. Så kanske att jag har rätt med det här att jag vill tänka positivt. Att det underlättar. För den sakens skull tänker jag inte färga håret i regnbågens färger och dela ut prästkragar men det känns skönt att jag har rätt. Eller som C lärt mig. "var bara snäll". (med en klausul om att vissa som visat sig vara skitstövlar får all min uppbyggda ilska på sig istället)!
Vackert va? Såhär på påsken o allt.
Helt ärligt så skäms jag över mitt gny. Ja ok, mitt liv, mina bekymmer, min storlek på bekymmer (som jag visserligen erkänner är helt hanterbara o jag tappar inget grepp här inte). Mitt liv kan inte ens föreställa sig ett sådant helvete som dessa Kambodjanska själar sett o varit med om. Men ändå, att se dessa sårade människor, dessa trasiga kvinnor som trots att de blivit våldtagna, misshandlade sexslavar fortfarande vågar krama Kjell B. Han är säkert en fin man men kom igen. Jag hade inte velat vara i en mans närhet.
På något vis o jag hoppas det var genuint så vågar de lita på människor igen. Hur man kan, hur man vågar? Hur kan man höra någon säga "du är vacker, du har ett vackert leende" o sen krama denna relativt främmande man. Söka tröst hos honom efter att man tidigare blivit såld för sex? Jag finner det makalöst och helt fantastiskt. Har misstron inte nått till Kambodja? jag vet inte. Jag vet bara att det var otroligt att se och jag fick upp ögonen för det här med att misstro kanske inte hjälper speciellt långt ändå. För skitstövlar kommer ändå klampa på varese jag misstror eller inte. Risken att jag förlorar någon viktig är dock överhängande. O vad är livet om inte en jakt på lycka. Så kanske att jag har rätt med det här att jag vill tänka positivt. Att det underlättar. För den sakens skull tänker jag inte färga håret i regnbågens färger och dela ut prästkragar men det känns skönt att jag har rätt. Eller som C lärt mig. "var bara snäll". (med en klausul om att vissa som visat sig vara skitstövlar får all min uppbyggda ilska på sig istället)!
Vackert va? Såhär på påsken o allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar