en evighet är en lång lång tid

Just varit på fotbollsavslutning med min Kaka medan M är borta på Mountenbiketävling. Jag som mest ville sanera vårt stökiga hem kände mig inte helt taggad att sitta med massa folk som inte heller var taggade och lyssna på fotbollssnack. Meeeeen as it seemed, de var rätt ok. Theo rusade hem med grannen och lekte medan jag fick gå hem och städa. Nu har jag mig en paus dock. Fick dessutom till en dejt med en av mina favoriter i byn vilket kändes skönt då vi inte sets på länge.
Jag har en känsla av att inte räcka till egentligen. Känner att jag inte har tid för mina vänner på samma sätt som jag skulle vilja. Ofta jag måste tacka nej eller säga "vi får ta det en annan dag". Jag gillar det inte samtidigt som det kanske är så att livet måste vara så ibland.
Just nu, nästa vecka, då har jag så mycket prestationer att lyckas med att jag känner en viss oro att inte räcka till. Men å andra sidan är det det som ger tagg. Skall dema i E tuna all by myself inför 2000 pers (dom kommer o går inte alla samtidigt. Känns ju lite oro av det men samtidigt himlans roligt. Inget jag någonsin skulle kunnat tacka nej till och jag är fantastiskt stolt och glad över att mitt praktikföretag faktiskt vågar fråga mig om sådant här. Vågar anförtro en så här stor kund till mig utan att blinka? Jag är stolt över det. Jag är glad att jag givit ett sådant intryck. Samtidigt måste jag tagga upp för arbetsintervjun dagen innan och är glad att den är först och demon sist för trots att demon är längre så är den inte lika viktig för mig personligen. Unless...jag skall faktiskt ha ett möte med min handledare på måndag och jag tänker fråga rätt ut hur stor chansen till anställning är hos dom. För nu börjar det närma sig och det är dags för dom att bestämma sig för hur ovärdelig jag är. Kanske att jag inte är det, kanske att jag faktiskt är någon dom klarar sig bra utan och då ska dom ju inte ha någon ånger men jag tror dom gärna ser att jag finns kvar och då får man nog snart börja hosta upp ett erbjudande annars måste jag för min magkänslas skull och säkerhet lämna dom och gå till första bästa som erbjuder något. Vem det nu kan vara.
Sånt tär. Att inte veta. Jag är en kontrollfreak.
Men nu är det dags att återvända till tvätt och dammsugning och tvätt. Vänta in min älskade Beccis och kanske att jag orkar umgås ngra minuter med min karl tillome. Så ikväll, ingen prestationsångest, bara tokmys!