11 maj 2009

Tack

och jag låter sjukt otacksam. That I know.
Men de var nog för att jag glömde Tacka:

M för att han alltid finns
Theo för att han valde mig som mamma
Min bank för att de gav oss ett lån
Någon för 150 år sedan som byggde mitt drömhus
Nuvarande ägaren som säljer huset till oss
Och absolut alla andra runt omkring mig som egentligen gör mitt liv så sjukt mycket lättare
(allt ifrån Semlis son som kan säga mitt namn till gulligaste banktjänstekvinnan som hjälpte mig med lite grejjer och som jag alltid tyckt varit onormalt lång men som jag nu tänker på som "reslig")

Så, nu kanske jag kan sova när jag inser att "its all in my head"

Sov gott

Inga kommentarer: