15 juni 2010

ohh shoes

Jag var just med om en nära-döda-med-blicken upplevelse.
Jag skulle hämta mina 2 par skor som fått nya klackar och grejjer. Mycke bra, de behövdes. Grejjen var att de skulle kosta 250 + 90. Men inte när jag kom dit...för tydligen var klackarna inte såna som dom trodde att de var utan såna som dom inte trodde att de va och dom kostade 150 kr. Men icke. Jag är som säker är bekant en galen prutare.
"Han sa att de skulle kosta 90"
"Fast han såg inte att de va spikklackar"
"Nehe, men han sa att de skulle kosta 90"
"Men de e svårt att se"
"Då skulle han sagt att de va de och sagt att dom kostade 150 och inte 90"
"Jamen, han var positiv"
"Jag betalar 90"
"Ok"

Sen fick jag skorna och gick. De va bra gjorda och jag va sjukt nöjd men rätt är rätt. Nu hade jag budget för 90 och inte 150. Han kommer nog aldrig putsa mina skor sådär fina igen, men jag får väl smöra nästa gång jag är där.
"Guuu så fina och bra mina förra skor blev, I just love them"
De funkar alltid.

Men hade han kunnat döda mig utan represalier så hade han nog försökt.
Men de kunde han inte. O han var nog snäll egentligen. Men jag är jobbig...thats just me.

Sen gick allt i skotema. Jag och sällskap gick in för att kolla på intersport om de fanns bra kiddieshoes. Theos är trasiga redan och jag vill ha ett par som klarar sommar och tidig höstsäsong samt Theos mindre mildra behandling. Men troligheten att jag betalar 700 spänn för ett par skor till min son är ungefär lika stor som att jag betalar 700 spänn för ett par skor till mig. De händer inte. Hur tänker dom?
Vi får kolla någon annanstans.
Imorse pressade vi ned hans fot i ett par för små skor. Jag tror att vi kan göra det i alla fall veckan ut innan han börjar protestera vilt. Tålig unge de där, förutom när de kommer till smörgåsar och yoghurt. Men de e en annan story.

Nu make some magic happend.

Inga kommentarer: