24 sep. 2010

jädrans bilkörning

Jag vet att jag deppat lite i några dagar.
Mycke grin grin tyck synd om mig.
Jag är inte i ett stort svart hål, det handlar inte om de, de handlar bara om att saker och ting inte blir som man tror att de ska bli.

Idag hade jag körlektion igen. Grejen är att jag är inte dålig. Jag får ständigt godkänt på olika delar. Jag kan ju. Men så gör jag ett fel. ETT litet jävla fel. vi snackar inte tokfel, vi snackar inte "hej jag körde över en barnvagn" de handlar om typ att jag körde höger istället för vänster. Då låser sig hela min mekanism kallad hjärna och jag har INGEN tilltro till mig själv bakom en ratt.
Min stress är enorm. Den är larvig. Jag blir som en jävla duracellkanin med mentala störningar.


Grejjen är, hur faaaan övar man bort de här? Hur gör man? Jag är såhär. Har alltid varit. Men de blir ju inge kort om jag inte lugnar ner mig. Jag kan ju inte ställa mig mitt i en korsning och tokgrina på uppkörningen lixom.
Allt tar onödigt lång tid och jag svettas som en gris trots att jag kan. Han tycker att jag kan, mina medtrafikanter tycker att jag kan, tillome jag tycker att jag kan. Sen fuckar jag ur.
Någon som har en sobril över till mig?

På riktigt. Jag måste lösa de här med min stress. Den är absurd och helt orimlig.
Övar gör jag, övar som en idiot. Men M stressar mig inte. Han är ju mitt lugn. Det lugn jag inte själv har ger han mig för han har så det räcker till en hel armé. Så om någon jag ogillar starkt kan sätta sig i bilen och kritisera mig orimligt mycket så kanske jag kan lära mig att ignorera och faktiskt hantera min stress.
Tips emottages tacksamt.

On the bright side:
Landsvägskörning var jag bra på
Backning var jag fenomenal på

Godkänd på de vi skulle klara idag. Ändå är jag besviken. Kanske för att lärarn´sa "om du inte släpper prestationskraven så lär du aldrig få körkortet".
Sitter som berget rakt in i tänka tänk hjärnan.
Låt bli. Var nöjd. försök dig inte på de där jävla nobelpriset hela tiden. Den dagen jag vaknar upp och inser att det inte finns en enda människa där ute som kräver att jag är perfekt, den dagen skall firas.

Ja ni ser...inget svart hål, bara lite allmänt depp.

Inga kommentarer: