Ett avslutat kapitel

Idag har jag gjort något tokigt.
Något riktigt galet.
En del skulle kalla mig för en idiot.
En del skulle säga att jag gjorde helt rätt.
Det spelar ingen roll.
Jag är säker på att jag gjort rätt.

Jag sa upp mig.

pang.

Om tre månader max är jag helt utan arbete och jag får se mig om efter nya utmaningar och överleva under den tiden. Idag har jag inget jobberbjudande som står o väntar i ett hörn. Jag vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor. Som vanligt.
Det jag dock vet är att jag inte lär bli stor på de företaget jag just sagt upp mig från.
Jag ska inte spy någon galla, hata aktivt eller döda mina chanser att ses som en sympatisk människa. Jag vet att jag gjorde rätt.

Jag känner som sagt något inre lugn. Det är viktigt att göra vad som är rätt för just mig och att jobba kvar på ett ställe där jag inte trivs och inte presterar som jag ska det är inte rätt.
Vad nu orsakerna till att inte trivas eller att inte prestera än är så är det bättre att göra det till ett avslut än att bli bitter.

Nu satsar jag igen. Läskigt som alltid men fantastiskt för jag kan bli vad fan som helst. Plåtslagare, svetsare, hästskötare, paketinslagare. Allt går. Jag kan.
Så sök, skapa, gör, fixa.

Tro nu inte att jag sitter här o mediterar över mitt nya "fria" liv. Jag har regelrätt panik i varannan sekund men de släpper, allt ordnar sig. Jag ska inte dö av oro, jag ska bara panika lagom och se vad som händer, vart livet tar mig.
Vad jag insett på detta dygn är att jag kan. Om de är något jag kan så är de att kunna.

Så här är jag igen. Med 45 dagars karens, inte uppsagd utan jag har sagt upp mig. Fick klart för mig att jag aldrig heller skulle bli uppsagd. Tack för informationen.

Jag laddar. För att åter ta över världen på ett sätt som bara jag kan.

Så utan någon bitterhet och ilska "tack för den här tiden, all lycka." (och jag menar det).