14 dec. 2010

Beskedet är här


Igår fick vi beskedet vi väntat på allt för länge (ändå kunde det varit längre enligt bestämmelser, lagar och regler).
Allt är godartat. Ingen Cancer, ingen ond och bråd död, vi kan lägga undan vita arkivet och avbeställa kistan. Mycket bra!
Lite morbid humor för att lätta upp stämningen.
För att fira fick jag en fantastiskt söt blomma. O själv firade jag med att få stearin i håret då jag envetet år efter år är självvald hemmalucia. I år var jag det i säkert en hel minut innan det brände för mycket i hårbotten. Mental note, var mer nogrann med att blöta näsduken i håret.

Men för att vara helt ärlig och för en gångs skull lugnt seriös...
igår fattade jag.
Jag fattade vad som kunde hänt. Vad hade jag gjort om beskedet varit annorlunda? Jag har gått omkring och sagt "jag kan inte tänka att jag ska dö, allt är bra, ingen fara, jag är inte rädd." Men det var en lögn. Jag var fan livrädd.
Kanske är det inte förrän man blåser faran över som insikten kommer. På något vis blir man så smärtsamt medveten om allt man har och allt man kan förlora när man kan ta in det. Igår kunde jag väl de. Kanske tar det tid innan man helt kan känna att det är över. Jag vet inte. Hade förväntat mig en utandning, som en pust och så var allt över, fit for fight, här kommer jag igen och jag klarar allt, men det går nog inte till så.
Jag är glad för att de omkring mig kan slippa oroa sig i alla fall. Jag är inte längre i farozonen, så fort allt är borta är jag tillbaka på samma ruta som för några veckor sedan.



Over and out. Inte döende, inte idag i alla fall. And thats a good thing.