28 jan. 2011

Så många minnen

Jag är på landet. Ingarölandet.
Hemma hos mor och far med min lilla korvunge.
Jag har städat ut mitt hus. Alla dessa minnen, alla dessa tankar och swusch vad ung jag är helt plötsligt. Som en tonåring känner jag mig. En larvig tonåring, en ledsen tonåring, en omogen tonåring, en allt för mogen tonåring. Hua. Det är jobbigare än vad man tror och spännande.
Det mesta förpassas till soporna. Redan har 4 sopsäckar sett sin container + en madrass.
Jag kan inte nog med ord beskriva hur skönt det är att inte vara en tonåring längre, fast det var ju där allt började så jag är ändå väldigt väldigt tacksam.
2 lådor med minnen finns, två relativt små. O så alla målarsakerna. Jag var ju konstnärlig då för 100 år sedan. Det har jag helt tappat. Jag är inte som M, jag är ingen naturlig begåvning, jag måste kämpa. Men jag hittade fint. Mycket väldigt fint som kommer hem med mig. Ja för alla som undrar, några rariteter till kor kommer få bosätta sig i Björnlunda. Men ett antal hundra kommer bo kvar på ingarö tills dom blir bortskänkta/sålda.
Kanske en bakluckeloppis i sommar vad vet man, de fanns mycke fynd i huset som någon glömt.
Jag tror huset är liiite liiite tacksamt nu, det är inte helt färdigt men näst intill. Jag gör en sista rusch idag innan jag ger mig av hemmåt med min volvo och prinskille.
Mitt hem.Min karl. Min son. Det måste trots allt varit en relativt bra grund jag hade för att få det såhär bra. Något rätt någonstans. Jag väljer att komma ihåg det så.

Nu iväg igen, nästa gång är jag nog i Björnlunda.

Inga kommentarer: