Kanske är det för att solen valt att ta sovmorgon idag som jag också är tokigt trött.
Jag skulle kunna sova bort dagen. Men de gör jag inte.
Istället gick jag upp 06.30. Skakade liv i den lilla, gav min hubbie en kyss adjö o tog en promenad i det kyliga vädret.
Nu måste jag göra sån nytta som skall göras. Maila, skriva, författa och sen luncha med en av de där påssopporna. Deras betydelse i världen kan ju inte varit mycket, så himla läckra är dom inte.
Man kan hoppas att något av de jag gör idag är av betydande vikt för min framtid. Men varje dag man inte ger upp är väl en sån dag? Eller visst?
When life hands you a Jeffrey, Stroke the furry wall, stroke the furry wall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar