Igår natt efter en dag jag nog helst vill glömma. Igår natt efter att jag lagt vår finaste son, konkat upp honom för trappen allt för sent o bäddad ner honom i den höga sängen. Igår natt flera timmar in så kom min man hem från kvällens spelning. Han går försiktigt men jag vaknar ändå. Han kryper ner i sängen och så säger han "jag saknar dig, vi har ju knappt hunnit träffas." han sa det för att det var så. O dom orden just då när klipporna rämnar runt omkring, dom orden betydde mer än alla automatiska "jag älskar dig" meningar jag någonsin hört. Alla behöver ju faktiskt få bli lite saknade ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar