Obligatoriska årsresumen

JANUARI

 Är på TV tillsammans med den här stjärnan som också blivit en av mina bra personer i livet.

 

Camilla Min soulmate. Vi lär känna varann mer och mer och inser nog rätt snart att det är äkta kärlek de här.

FEBRUARI

 

 

Jag fyller hela 30 år. Hela denna månad är ett långt firande känns det som. Min fina sambo ger mig presentkort så jag kan slösa på mig själv och vi har muffinspartaj. Jag känner mig helt upponer av allt firande men orkar inte med något 30 års meltdown med vänner vilket jag fortfarande får pikar för.

MARS

 Åker efter mycket om och men på en fantastiskt roligt kryssning med den mycket viktiga Rekis. En resa ingen av oss glömmer i rappet.

Första säljprojektet. Vi har hur roligt som helst i Norra sthlm samtidigt som vi försöker sälja hummus till oskyldiga handlare. Camilla och jag är livsfarliga i trafiken men skrattar oss igenom det mesta.

APRIL

 Råkar på ett pucko till frisör som tydligen ÄLSKAR bröderna lejonhjärta för de e så jag ser ut när jag kommer från frisörstolen. Tårar och skrik resulterade detta i kan jag säga. Total kaos.

 M gör en garderob till mig och jag blir lycklig.

 Jag kör ett avancerat aprilskämt tror alla men faktumet var att det inte var ett skämt. Jag åker in till akuten och tar ut blindtarmen som ser ut som ett as och nästan nästan spruckit. Glad är jag att den inte hann det.

 Min stora kärlek i livet blir 5 år. Han är större än någonsin och inte min bebis mer.

 Börjar min LIA på Gooh. Lär mig massor och har riktigt kul.

Våren kommer

MAJ

 I försenad födelsedagspresent åker jag och vännen T på trädgårdsmässa. Inspirerande om något.

Theo får ett försenat superhjältekalas och är nöjdare än någonsin. Ryktet går att utklädnad är the thing och alla kalas efter detta är maskerader. Vi är såna trendseters.

Mamma börjar bli konstigt sjuk och vi fattar nada.

JUNI

Kaosmånad. Vi får hål i taket. Samma dygn när jag kommer till jobbet är det plaskblött på hela golvet, läckage.
Mamma finns inte mer och jag ångrar precis de alla säger att man inte ska ångra...jag ångrar att vi aldrig pratade ut.

JULI

 Pappa ger oss åkgräsklipparen och det är det bästa som hänt oss. Vi slåss om att klippa gräset.

Jag och Theo drar oss mot husvagnen för lite egentid. Jag har mycket att bearbeta och Theo behöver komma bort från konstiga känslan i huset som skapas av förvirring och sorg.

Mammas begravning är avklarad och det gör ont i hela min kropp. 

AUGUSTI

 Taket lagas.

 Älskade C o jag spontankryssar bort från vardagen. Så bra dygn.

 Semester med Runges i Forsa. Mysigt är bara förnamnet.

 Darling överraskar med dejt. Middag och bowling i Storstan. Förvånad är jag.

Liten man tappar son första tand och är stoltare än någonsin.

S

 Skolan börjar

Denna månad är månaden tillägnad vännerna. Mycket party både i Stockholm och Strängnäs. Sista bilden är i Göteborg där C och jag har vårt sista säljprojekt. Vi jobbar på dagarna, dricker drinkar på kvällarna, går på SPA, råkar åka till Ullared (på väg hem)och tillråga på allt är jag så fruktansvärt förkyld att det inte finns. Vi är faror för allmänheten med vår lilla KA bil och kommer knappt upp för uppförsbackarna med bilen då den inte direkt har den största motorn.

OKTOBER

 Tillbaka på GOOH för sista LIAN. Jag åker omkring med Stefano C på tunnelbanan och försöker hitta butiker bland annat.

Bestämmer mig för att klippa mig själv och inte hamna i panik i en frisörstol igen.

NOVEMBER

Har succémaskerad hemma. M och jag lär känna dessa två under sommaren och inser att de är keepers big time. De vann för övrigt maskeradtävlingen.

DECEMBER

 VI TAR EXAMEN!! Vi gjorde det!

Jag blev klasstvå, C inte långt efter. Fantastisk känsla och stolt över att jag tagit mig såhär långt såhär bra.

Överlycklig att jag valde att gå denna utbildning inte bara för utbildningen utan också för att jag fått en vän för livet. En slump gjorde att vi träffades och troligen hade vi aldrig sets annars. Tanken är hemsk då jag inte vet hur jag skulle klara mig utan denna stjärna!

Året 2012 var ett hemskt år på många vis. Otroligt jobbigt för många parter och mycket sorg. Det var också ett  fantastiskt lyckat år med nya vänner som jag behåller hårt i hjärtat. 

Känns också som året då jag och Rekis hittade den där bra balansen. Vi ses inte jätteofta men vi kan inte. Men när vi ses är det som om vi aldrig varit ifrån varann och jag är otroligt glad över det. 

Jag måste trots mammas död och pappas sorg och allt krångel som varit i och med detta ändå säga att 2012 varit ett bra år. Dom delar som varit bra har varit fantastiskt bra och jag ångrar inte en minut. Jag önskar kankse bara att mamma fått ta del av de också, att vi kunnat glädjas tillsammans. Men kanske att hon gjorde det, kanske att hon fanns med ändå. Jag får tro på det så känns det lättare. 

Nu är det dags för 2013 och jag tror inte ni förstår hur spänd jag är för detta år. Livrädd och totalt spänd för hur jag skall lyckas med detta år som börjar med arbetslöshet och ingen inkomst. Ändå är jag ännu inte orolig. Jag tror de kommer bli ett succéår.