29 mars 2011

6...värsta som har hänt

Hmm..
Jag vet inte riktigt.
Klart att dödsfall är jobbiga.
Magtumörer är jobbiga.
Det var ingen hitt när dom ringde om Paps.
Det var ingen hitt när jag var liten och bror för 110 gången hamnade på sjukhus pga krockar.
Det var ingen hitt att ställa in tågluffarresa för att jag skulle gå en sommarkurs i matte som jag avslutade efter 2 dagar då jag kunde för mycket.
Det var ingen hitt för några dagar sedan när Kakan sprang ut mitt i vägen och det kom en bil. Jävlar vad rädd jag blev, o ledsen, o förvånad, han som alltid visat respekt för vägen. Men han var nog bara för glad och märkte inte att han var där förrän jag skrek som en galning. O tur var väl de för då märkte bilen honom med.

Men jag får nog gå på min mammaroll igen, som jag alltid gör när det kommer till känslor.
Det värsta ögonblicket i mitt liv var när jag gått in till Södertälje sjukhus. Inte alls tillräckligt gravid var jag. 1 april var det. M var i Järna. O doktorn säger "ring din sambo, jag ringer ambulans, du ska ha barn idag". Sen när M inte svarade för att telefonen gått sönder. Då var jag säker på att allt skulle gå åt helvete. Dom pumpade in massa grejjer i min kropp och i bebisens för att han skulle ha en chans. Im telling you, när dom säger så "vi gör det för att bebisen skall ha en chans". Då vill man inte vara med längre.
Tack o lov stannade han inne. Världens lurigaste aprilskämt. Sen var det en mardröm i några veckor innan han valde att komma fram och han var sådär perfekt som jag sagt förut.
Jag prisar min mor för att hon jagade M på alla sätt hon kunde och trots att jag skrek saker som "NEJ JAG VILL INTE ATT DU KOMMER JAG VILL ATT M KOMMER" och grinade som Helena Bergström i en Änglagårdfilm så var hon lugn hela tiden och tillslut fick vi tag i M. Samtidigt kan det vara läge att be om ursäkt till doktorn som hela tiden försökte få mig att vara lugn. Låt oss bara säga att jag lärde honom några nya svenska ord. En hormonstinn galen gravid kvinna som tror att hennes bebis skall dö kommer inte att vara lugn, speciellt inte mot den doktorn som kom med beskedet och inte kunde ge mig bättre svar på min fråga "är det kört nu" än "vi gör vad vi kan".

Så...en kombo av det värsta och det bästa I guess.

Inga kommentarer: