Dagen har varit allt annat än lugn.
Äventyr i Nyköping för att träffa ännu en av dessa doktorer. Jag har dock tur, alla doktorerna har varit riktiga pärlor som lyssnar och hjälper. Känner verkligen att dom är där för mig. Vilket, inte är helt vanligt i dagens vård vad jag förstått och upplevt innan.
Valde att stanna kvar någon timme extra i Nyköping eftersom staden är en av mina absoluta favoriter. Men på bussen hem straffade det sig. En panikslagen dagmamma flämtar upprört att min son kräkts ner hela toaletten och mellan hennes hulkningar hörde jag en vädjan om att jag skulle snabba mig dit. Tack o lov var allt över när jag kom och Kakan var lika pigg som vanligt. Jag tog dock sjukledigt åt honom till måndag ändå. Kändes onödigt att tvinga iväg honom om det finns något där och om han dessutom riskerar att smittas.
Väl hemma, allt är lugnt, jag går igenom mina Nyköpingsfynd. En tavla, två små ljuslyktor, några presenter till en liten en och några billiga blommor från en charmig bod mitt på torget. Så bestämmer jag mig för att läsa mina mail. Dumt. Vem skriver då..om inte arbetsförmedlingen.
Jag orkar inte gå in på den här historien för den är meningslös, men jag kan i alla fall helt ärligt påstå att dom har för lite att göra på arbetsförmedlingen på min ort. Suck..jaja, det är ju fint att dom bryr sig, typ.
Nu väntar jag in T som skall dejta mig. Trosa stad har tjejkväll ikväll och vi ska dit och göra stan så osäker två småbarnsmammor med bil kan. Med andra ord...ingen behöver låsa in sig direkt
Imorgon väntar total slapphet. Nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar