Jag har aldrig varit så stolt. Ok jo, men det är en highpoint. Min karl klarade av toughviking. Elstötar, vada i dy, hoppa i iskallt vatten, tacklas av rugbyspelare mm. Vilken jäkla kämpe. Jag erkänner att jag nääääästan snyfta när han kom i mål. Fast bara nästan. Så blöt, trött o duktig! För några år sen sprang han inte ens till bussen, nu sprang han 1,2 mil med en himlans massa kreativa hinder.
Jag var en god sport"fru" o sprang o hejjade, skrek saker jag hört på TV. "Det sitter i huvvet, du klarar det här! Kom igen nu, KOM IGEN!"
Han är en förebild på mycket, framförallt när det kommer till att ha ett ruskigt starkt psyke, finns det nåt du inte kan min galne man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar