Lätt att säga

Morgonen började med elavbrott. Lite knepigt blir det ju men jag inser hur stor kärlek jag har till tekniken då jag bara ladda hem en app o tjong så det o jag hade koll på vad som skedde i den mån vattenfall hade koll på det. Inget fel hos mig, det var vad jag ville veta. Gick ut på fb som jag gör o ser ungefär vilka grannar som oxå hade strömlöst o hur det påverkade dom. Gnäll gnäll gnäll. Vilket jag förstår till viss del. I do. Men känslan av att se min lilla kaka mysa i soffan o inte klaga på att TVn var avstängd. Känslan av att sambo knappt fick varmt vatten i duschen o inte klaga. Känslan av att jag vet att jag måste städa pga inspektion imorgon o ändå inte klaga för elen kommer väl snart. En timme senare o elen var på, jag tänker....jisses vilket jobb att klaga, sura, skrika om kompensation istället för att relaxa extra länge i soffan.
Vi borde alla lära oss att relaxa istället, men ok, det är lätt att säga när det inte är panikstressigt kanske. Nästa gång jag får stresspanik ska jag försöka sätta mig extra länge i soffan istället för helt ärligt, vad är det värsta som kan ske? Det är rätt sällan man inte hinner ändå?!
Hälsningar/hon som svettas ymnigt när det är 20 min kvar o hon är klar, aka strezzilla!

Pojkscouternas ledare är endast hetero!

Tjena Tjena.
Dagens fundering, för det finns en. Varför är det så jäkla annorlunda att vara gay fortfarande? Vi spelar med att nahhh, det är inte så konstigt, men på många plan är det fortfarande något annorlunda.  Vad är det som är så spännande, förbjudet med detta 2013? Vad är det som gör att gayvärlden ses som något utanför normen? Även i gayvärlden får jag en känsla av att det ska vara utanför normen att vara gay. Vad är det som gör att folk berättar "jo men jag är gay" på den andra meningen efter "hej, jag heter..."
I dont get it. Det är som att man efter garderobsöppningen måste skrika ut och stå för sin sexuella läggning. "IM GAY AND IM PROUD" Va? "IM NOT AND I DONT CARE!"
Jag har en mycket nära vän som är gay. Hon bor med en tjej, har gjort ett bra tag och attraheras av kvinnor. Det finns inget hos henne som gör det hela synligt, såklart. För vissa kommer detta som en nyhet, för vissa inte. Det syns sällan om man är gay ifall inte någon verkligen vill visa att man är gay. Vilket är bland det störigaste jag vet, när folk måste hävda sin "utanför normen-skap". Det tillhör 14 åringar och osäkerheten. Alla gaymän är inte bäst på att inreda och sy, promise. Denna vän är i alla fall ingen skrikare. Visst jag fick reda på att hon var gay rätt snart men det handlade om att vi pratade om familjer, hon visade bild på sin sambo, jag på min...son tror jag...stackars sambo, brädad av vår son. Jaja. Hon brukar dock berätta på arbetsintervjuer osv att hon är gay när det här med familj kommer upp, jag förstår henne, men samtidigt finner jag det märkligt.

Men det här med att erkänna sin sexuella läggning för folk. Är inte det konstigt? Och varför känns det som att det "ska göras"? Jag har nyss varit på arbetsintervjuer, där kom frågan om barn upp på tredje intervjun, "du har barn? Du vet att arbetstiderna är oregelbundna?" Jag förstår frågan, jag svarar. Men ingen frågade mig om jag bodde med en man eller kvinna. Det var nog underförstått så att jag bodde med en man eftersom jag har barn. Det stämmer ju, jag har valt att bo med en man. För det är honom jag är kär i, det är hans personlighet som attraherar mig och han som individ. Skulle jag valt att bo med en kvinna hade jag nog inte mörkat men jag hade agerat likadant, kallat henne för sambo.
Men jag tänker såhär, om det nu är så att homosexuella människor känner att dom måste erkänna sin läggning på arbetsintervjuer, på middagar osv. och att det är lite, förväntat av dom, är det då så att jag missat nåt, att även vi med heterostämpel borde göra det? Och hur går det i så fall till?
"Hej, trevligt att träffas. Jag har valt att bo med en man, vi har barn ihop och så och ja, det är män jag attraheras av. Ehhuuum men, ja, så du bör se mig som ett hot eftersom jag är intresserad av män så jag kan bli intresserad av din man.!" Gäller detta då också för gaymän...för jag tänker att det är en populär "myt" eller vad de nu är, att män blir nervösa inför gaymän (kvinnosidan är säkert inte mycket bättre. I dagens genussamhälla vill jag tillägga detta). Borde de då vara så att en annan gayman som tagit med sin sambo bör hålla extra hårt i sin man eftersom jag då attraheras av män och i så fall kan stjäla honom mot hans vilja då antar jag? Eller? Kan de då också vara så att människor vill veta detta med homosexualitet för att vi fortfarande är rädda för det? Att vi är rädda för en smitta? Att bli smittade och utan att vi vill så blir vi homosexuella efter att ha träffat en homosexuell? Näää? Inte va? så dåligt upplysta är vi väl inte?
Räknar vi med att alla gays på ett eller annat sätt är galet promiskuösa (svårt ord att stava till)? Att dom vill ligga med alla dom ser och träffar? att det är det enda man tänker på? Neeeej, så är det väl ändå inte?
Som sagt, jag har en nära vän, vi pratar i telefon varje dag, flera gånger ibland, vi pratar mycket, vi pratar relationer, sambos, levnadsförhållanden allt det jag pratar med mina andra tjejkompisar om. Hon är lite mindre än 10 år yngre än mig (vilket känns som mer uppseendeväckande i så fall) och gay, aldrig, ALDRIG har jag trott att hon vill ha mig för nåt annat än vänskap. Känner mig aldrig osäker, tror aldrig att hon kommer hoppa på mig nästa gång vi ses för att grovhångla. Vi är vänner, jag är nog inte ens hennes typ, men om jag skulle vara det så skulle jag ändå inte vara rädd för det, för om en gaytjej skulle bli kär i mig, så får hon väl bli det. Go ahead, jag gillar att bli beundrad, its good for me.

Så slutfrågan till världen får bli. Vad spelar det för roll? Är inte hela det här tänket galet förlegat nu?

Anledning till fundering: Hörde att scouterna i Amerika I belive tillät homosexuella män att vara ledare nu...2013. Dock ej för pojkscouterna...vilket jag antar är för att alla amerikanska homosexuella män också är pedofiler...eller?Så, med andra ord. Det finns galna fördommar kvar i världen. 2013 tror vi fortfarande att homosexualitet är märkligt, onormalt och något man måste hävda och stå för högt och tydligt om man är öppet gay. Är inte hela världen bara ett enda stort U land ibland?

Nästa inlägg blir säkert om rasism och alla dessa jäkla hobbypolitiker som skriker "ut med packet". 

Ett adjö kanske?

Jag funderar o funderar å det grövsta. På livet, på saker på jobb o på blogg. Jag är inte så aktiv här, jag har för mycket annat. Högst troligt kommer jag låta bloggen finnas här i cyberrymden men låta den sakta dö ut. Ta upp det ngn gång när inspirationen finns. Det är ju åååååår av mitt liv här. Vissa inlägg onödiga, vissa askul. Vissa så jävla sorgliga att jag grinar varje gång. jag älskar att skriva. Älskar det!! genomtänkta grejjer med substans älskar jag. denna blig består icke endast av det! Nu måste jag skifta fokus. Ändra mitt tänk o lägga nyhetsflödet på andra delar. Jag är den snart 31 åriga, färdigutbildade säljaren med sjuk mängd energi o lust att lyckas. Med tänk att det är nu mitt jobbliv börjar, grunden är lagd.
Resan är köpt, tåget rullar, im on it. ;). O ngra klyschor till på det!

Obligatoriska årsresumen

JANUARI

 Är på TV tillsammans med den här stjärnan som också blivit en av mina bra personer i livet.

 

Camilla Min soulmate. Vi lär känna varann mer och mer och inser nog rätt snart att det är äkta kärlek de här.

FEBRUARI

 

 

Jag fyller hela 30 år. Hela denna månad är ett långt firande känns det som. Min fina sambo ger mig presentkort så jag kan slösa på mig själv och vi har muffinspartaj. Jag känner mig helt upponer av allt firande men orkar inte med något 30 års meltdown med vänner vilket jag fortfarande får pikar för.

MARS

 Åker efter mycket om och men på en fantastiskt roligt kryssning med den mycket viktiga Rekis. En resa ingen av oss glömmer i rappet.

Första säljprojektet. Vi har hur roligt som helst i Norra sthlm samtidigt som vi försöker sälja hummus till oskyldiga handlare. Camilla och jag är livsfarliga i trafiken men skrattar oss igenom det mesta.

APRIL

 Råkar på ett pucko till frisör som tydligen ÄLSKAR bröderna lejonhjärta för de e så jag ser ut när jag kommer från frisörstolen. Tårar och skrik resulterade detta i kan jag säga. Total kaos.

 M gör en garderob till mig och jag blir lycklig.

 Jag kör ett avancerat aprilskämt tror alla men faktumet var att det inte var ett skämt. Jag åker in till akuten och tar ut blindtarmen som ser ut som ett as och nästan nästan spruckit. Glad är jag att den inte hann det.

 Min stora kärlek i livet blir 5 år. Han är större än någonsin och inte min bebis mer.

 Börjar min LIA på Gooh. Lär mig massor och har riktigt kul.

Våren kommer

MAJ

 I försenad födelsedagspresent åker jag och vännen T på trädgårdsmässa. Inspirerande om något.

Theo får ett försenat superhjältekalas och är nöjdare än någonsin. Ryktet går att utklädnad är the thing och alla kalas efter detta är maskerader. Vi är såna trendseters.

Mamma börjar bli konstigt sjuk och vi fattar nada.

JUNI

Kaosmånad. Vi får hål i taket. Samma dygn när jag kommer till jobbet är det plaskblött på hela golvet, läckage.
Mamma finns inte mer och jag ångrar precis de alla säger att man inte ska ångra...jag ångrar att vi aldrig pratade ut.

JULI

 Pappa ger oss åkgräsklipparen och det är det bästa som hänt oss. Vi slåss om att klippa gräset.

Jag och Theo drar oss mot husvagnen för lite egentid. Jag har mycket att bearbeta och Theo behöver komma bort från konstiga känslan i huset som skapas av förvirring och sorg.

Mammas begravning är avklarad och det gör ont i hela min kropp. 

AUGUSTI

 Taket lagas.

 Älskade C o jag spontankryssar bort från vardagen. Så bra dygn.

 Semester med Runges i Forsa. Mysigt är bara förnamnet.

 Darling överraskar med dejt. Middag och bowling i Storstan. Förvånad är jag.

Liten man tappar son första tand och är stoltare än någonsin.

S

 Skolan börjar

Denna månad är månaden tillägnad vännerna. Mycket party både i Stockholm och Strängnäs. Sista bilden är i Göteborg där C och jag har vårt sista säljprojekt. Vi jobbar på dagarna, dricker drinkar på kvällarna, går på SPA, råkar åka till Ullared (på väg hem)och tillråga på allt är jag så fruktansvärt förkyld att det inte finns. Vi är faror för allmänheten med vår lilla KA bil och kommer knappt upp för uppförsbackarna med bilen då den inte direkt har den största motorn.

OKTOBER

 Tillbaka på GOOH för sista LIAN. Jag åker omkring med Stefano C på tunnelbanan och försöker hitta butiker bland annat.

Bestämmer mig för att klippa mig själv och inte hamna i panik i en frisörstol igen.

NOVEMBER

Har succémaskerad hemma. M och jag lär känna dessa två under sommaren och inser att de är keepers big time. De vann för övrigt maskeradtävlingen.

DECEMBER

 VI TAR EXAMEN!! Vi gjorde det!

Jag blev klasstvå, C inte långt efter. Fantastisk känsla och stolt över att jag tagit mig såhär långt såhär bra.

Överlycklig att jag valde att gå denna utbildning inte bara för utbildningen utan också för att jag fått en vän för livet. En slump gjorde att vi träffades och troligen hade vi aldrig sets annars. Tanken är hemsk då jag inte vet hur jag skulle klara mig utan denna stjärna!

Året 2012 var ett hemskt år på många vis. Otroligt jobbigt för många parter och mycket sorg. Det var också ett  fantastiskt lyckat år med nya vänner som jag behåller hårt i hjärtat. 

Känns också som året då jag och Rekis hittade den där bra balansen. Vi ses inte jätteofta men vi kan inte. Men när vi ses är det som om vi aldrig varit ifrån varann och jag är otroligt glad över det. 

Jag måste trots mammas död och pappas sorg och allt krångel som varit i och med detta ändå säga att 2012 varit ett bra år. Dom delar som varit bra har varit fantastiskt bra och jag ångrar inte en minut. Jag önskar kankse bara att mamma fått ta del av de också, att vi kunnat glädjas tillsammans. Men kanske att hon gjorde det, kanske att hon fanns med ändå. Jag får tro på det så känns det lättare. 

Nu är det dags för 2013 och jag tror inte ni förstår hur spänd jag är för detta år. Livrädd och totalt spänd för hur jag skall lyckas med detta år som börjar med arbetslöshet och ingen inkomst. Ändå är jag ännu inte orolig. Jag tror de kommer bli ett succéår.

O så var det över

Här är det. Gårdagen. Dagen D då jag sa adjö till att vara student i Nyköping. Dagen då jag festade loss med mina klasskamrater. Dagen då jag blev klasstvåa pga mina utmärkta studieresultat. Jag är fantastiskt stolt över mig själv o min fina son sa att jag var asgrym.
Att gå ner på scenen o bli en av dom bästa i klassen var helt sjukt. Få diplom o en check. Applåder, hurrarop, all kärlek. Mina vänner, nu är det slut o det nya kapitlet startar. Kapitlet som jag inte vet hur det kommer se ut men kapitlet som kommer vara nåt. På ett eller annat sätt. Det känns inte så läskigt, mer spännande o efter igår, alla kramar o skratt mår jag bättre än på 100 år. Det jag var rädd för att misslyckas med visade det sig att jag var riktigt bra på. Äntligen kanske jag kan fatta att jag e riktigt bra!

j

Nybakad student

Det är bara timmar kvar tills jag ska stå där i campus aula o ta emot betygen. Det är galet! 1,5 år av svett o plugg o nu är jag klar KLAR! På ett sätt är jag gladare än på länge, nytt kapitel, vad händer nu? Men på ett sätt är jag HELT skräckslagen. Vad händer nu?
Vemodigt är nog rätt ord. Det liv jag levt i 120 i så lång tid är helt över o jag fattar inte vad som hände. Det gick så fort. Jag är så stolt att jag klarat det. Alla tentor, alla arbeten, allt, allt, allt. Jag hoppas oxå att betygen blir utomjordiska så jag på riktigt kan säga att jag KAN det här.
Önska mig lycka till för kl 13:00 SMÄLLER det!

Fantastisk dag

Galet produktiv dag med storhandling, mysshopping med lillkillen, tvätt av bil, gjort minsta snögubben o snabbstädat. Nu vill jag relaxa lite innan middagsfix.