Kick in tha behind

Lämnat in brickan, nyklar o dator till praktikplatsen. Känns lite vemodigt även om det är skönt att livet får ett nytt kapitel nu. Nästa fredag kör vi lite examen o sen är verkligheten här. Hur den ser ut är ju onekligen rätt oviss men det finns tankar o planer på alla möjliga håll. Det gäller bara att ta beslutet. O beslut är o förblir läskiga. Jag välkomnar ändå förändringen för jag är färdig med det här kapitlet nu, kan de här med att sälja, vet att jag skulle klara av det på ett jobb, klara av det riktigt bra tillomed. Så, nu håller ni alla bara tummarna att jag tar dom rätta besluten o inte bara dom mest bekväma. Man kan behöva en kick därbak o nu har jag väl fått det tror jag.

Hur mysigt vore inte detta?

Sååå sugen på en sån här kaffekopp o saffransskorporna jag köpte på julmarknaden i söndags. Lite mysigt sällskap o så varmt o juligt. Visst vore det fantastiskt? Tror jag bjuder över någon imorgon o gör slag i saken.

Ojoj

Sådärja, fundera o fundera. Är det värt att starta eget när man vet att man har 3 kunder? Är det mer värt att fortsätta leta jobb? Frågan har kommit, läge att utvärdera. Ojoj, nu kan de bli en breakimgpoint, hur jag än gör är det ju så. Spännande att se vad jag väljer

Bakiskakis

Här ligger min stjärna, han yttrade just orden "mamma jag e bakis". hur han uppfattat detta uttryck vet jag inte för Spriten flödar inte direkt i vårt hem men det är något chockerande o underbart med en 5 årings tolkning. "Jasså är du, vadårå?" " är så trött o vill bara ligga o gosa vid tvn" "ja du somnade allt för sent igår kakan, pappa somnade ännu senare så troligen får du sällskap i soffan idag". "Vi kan ha en bakisdag". Så jag lämnar mina bakiskillar o beger mig mot jobbet med ytterligare en förkylning i systemet. Men det kommer gå, det gör det alltid alltid.

Födelsedags

Idag fyller hon år. Hon den där jag saknar VARJE dag! Livet blev verkligt o ensamt igen, tur att vi bor max 45 min bort från varann

O sjukdomen vinner igen

För andra ggn i år förlorar jag någon i cancer. Hon lever än men är nedsövd o väntar in det sista timmarna sovandes. En vän, en kamrat, en fin fin människa som borde få stanna kvar mycket längre. En människa som alltid var positiv, alltid log, alltid hjälpte till utan baktankar. Min egoistiska sorg är inget mot hennes 2 döttrar o man. Inget! Ändå har jag ont i hjärtat. Tårar, sorg, förbannad. En bråkdel av vad ni måste känna, jag skäms nästan över att jag blir ledsen. Hur ledsen får jag lov att bli?
Fyfan för den jävla sjukdomen, jag hatar dig mer än du anar.
O jag kan inte på något vis göra mer än att vänta in tillfället då jag kan bidra för familjen.

Mmmmolto bene

Galet snygga ljuskyktor från jobbet. 29 kr på Svea hem o inreda. Såna här köp gör mig glaaaad.

Det är ett halvår sen

Efter vår ljusstund igår fick jag ont i hjärtat. Jag väljer att trycka bort och inte vara ledsen och sånt men det går inte jämt. O jag känner mig faktiskt blå idag. Blå och tung och sånt. Tittade på bilder och tyckte mig känna doften av famme parfym. Den där parfymenhon alltid hade. Favoriten som hon haft sen jag var pytteliten. Samma goda, bekväma doft. Förmodligen ville inte famme att man skulle tänka  på en rund kort frejdig dam i glasögon som ibland hade blåa slingor och alltid tights. Men jag gör det.
Det mörknar mer och mer sånt som varför vi ofta hamnade i missförstånd och bråk. Klart att jag vet varför egentligen men jag vill nog inte komma ihåg, till vilken nytta?



Jag skärper mig och inser att det faktiskt är så nu att JAG måste vara den som är mamma till mig själv. O även om det är bekvämt i vissa hänseenden så är det också så att det är förbannat tungt på axlarna att hela tiden vara den som tar ansvar. Men okejrå.

Du lever vidare

Min bästa bästa unge! vi gick till kyrkan för att tända ljus för mamma. varsitt ljus, ett minne, ett sätt att få prata med varann igen. självklart kom det några tårar varpå min älskade unge tar sin kalla lilla hand mot min kind o klappar.
"det är ingen fara älskling"
"men jag ser tårar"
"jag bara saknar men det är inte farligt"
"jag förstår hur du känner mamma, men låt det komma ut, sånt är viktigt"

att han kan säga en sån sak. min lilla 5 åring. med bekymrad min o med sån värme att jag knockas. det är då jaf känner att jag inte kunde lyckats bättre som mamma. till råga på allt, han lät precis som min mamma alltid gjorde.
igårkväll, en kväll av minnen, kärlek o värme.

T